det fanns något jag vägrade, som jag har glömt.
var jag ska gå, den höga tonens brytningspunkt mot tystnad, glas, blickens avtryck.
vi drömmer kanske inte, har just vaknat.
kanske inte tänkta, avslöjade. den maktlösheten
(1998)
det fanns något jag vägrade, som jag har glömt.
var jag ska gå, den höga tonens brytningspunkt mot tystnad, glas, blickens avtryck.
vi drömmer kanske inte, har just vaknat.
kanske inte tänkta, avslöjade. den maktlösheten
Vad finns det kvar åt oss som nu behöver
vartenda ord som svarar mot ett gränslöst
i omätbara avstånd utlagt Hades.


Där bakom gestaltlös, utan skapnad, väntar med famlande, väntar med skakande ännu oformade händer det som snart skall komma.
Står med sluttande och oformlig gestalt och framåtböjd och lyssnar.
Nu i formlöshet som blundar,
vänder sig om på sin andra sida,
samlar sig till något som är likt en skepnad,
andas ut, reser sig upp och i sin fulla längd och tar ett första steg och börjar gå.

Jag har en stad i fickan, jag
har den här natten
som ska komma, hennes
spensliga hjärta
(from Sång för en man i solen, Vimpelstaden)
Du är en annan spegel det går inte bort
(from En stråle blod, originally meant to be contained in Som en gång varit äng)

Att älska män är min allra största tystnad, och det största krig som jag måste föra. Jag vill vinna, jag vill vara bland dem som liknar mig.